Tiden för avresa snart kommen...

...och natten sviktar inte än på länge i vinterns mörka grepp. Men i väntan på ljusare tider sitter jag här, och de femton minusgraderna rör mig knappt i ryggen (eller ens i tårna för den delen). En dag av panik-packning och förhoppningsvis lite spontana besök väntar imorgon och dagen kommer snart vara lika förlorad ur mitt grepp som alla de andra dagar som passerat i mitt liv hittills. Men det gör mig mycket lite, för dagen därpå är äventyrets början. Starten beräknar jag blir en aning seg, mer än ett dygn på flygplan och flygplatser är väl inte favoriten, men det är bara en nödvändig mjukstart.

Idag har jag haft besök av min elit. Vi bakade scones och hade det mysigt. Ett av de farväl som kändes nödvändiga, inte av skyldighet utan för min egen skull och av kärlek. Micke gav mig en väldigt fin avskedspresent, nämligen ett tuggummi med kanelsmak som jag kan tugga på på flyget för att slippa lock för öronen. Oerhört omtänksamt av honom! Det var den andra presenten jag fått, tänk vilka vänner man har! Jag har också fått ett paket av Anna som jag inte får öppna förrän på planet, så nu ser jag fram emot att mysa ner mig i den troligtvis inte så fasligt bekväma flygplansstolen och öppna paket till smaken av kanel. Thing's couldn't be better!

Ett avsked kvar som jag verkligen vill genomföra. Vi får hoppas det går att ordna imorgon, för det känns betydelsefullt iallafall från min sida. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag hur mycket jag trivs med livet här hemma och med min omgivning. Ingenting är perfekt men här finns så mycket värdefullt. Så många jag älskar så mycket som händer. Och just därför känns det perfekt att åka iväg nu, nu när jag inte reser för att komma bort från livet här, utan för att upptäcka och äventyra någon annanstans! Mot ett mål istället för undan en fara. Det är så det ska vara. En liten saknad är nog ändå nyttigt, saknad är liksom bara en bieffekt av att tycka väldigt mycket om någon. Så om man känner saknad betyder det att det finns människor i ens omvärld som är viktiga för en och att man har vänner värda att sakna. Det är bra!

Jaja natten lägrar inte bara över naturen och snön utanför, tillslut ansätter den även ens sinne. Trötthet kallas fenomenet rent officiellt och har ofta sitt ursprung i någon form av sömnbrist. För trots att sömn är ett sekundärt behov är den ändå just ett behov. Tillslut måste även detta uppfyllas, och jag tror bestämt timmen är slagen. Nattens arbete vad gäller att vrida dygnet får vara slutfört, ögonlocksmusklerna må vara små men ibland mycket ihärdiga och mäktiga. Därför är det nu dags att trycka av datorn, dra täcket upp till hakan och låta drömmarna komma som de vill.
Jag önskar er alla en fortsatt behaglig sömn, god natt!